sturegrundberg

Helgen efter Jokkmokks marknad letar sig knallarna till Malå. Då fyller man hela Malåborgsparkeringen med stånd av allehanda slag. Men en marknad är ganska förutsägbar, samma saker i stort sett på alla marknader. Jag var på marknad i Hjo, vid Vätterns strand för ett antal år sedan, den markanaden skilde sig från vad jag är van att se på marknader i dessa trakter. Där var marknadsstånden utplacerade i en underbar skog, alldeles i utkanten av staden. Ingen trängsel, det var ju sommar. Det är ändå ett avbrott i vardagen när knallarna kommer dragandes med sina kärror. Jag har i dag inhandlat lite Vindelrökt sidfläsk, det blev mitt marknadsgodis. En underbart strålande vinterdag har också marknadsbesökarna fått uppleva. På marknaden har man alltid möjlighet att träffa på folk som man inte ser så ofta, så även i dag. Det är alltid roligt att då få utbyta några ord, om ditt och datt.
Men nu börjar de verkliga arbetspassen. Olympiska vinterspelen invigdes i Calgary i Canada i går. Nu blir det mycket nattvak om man ska följa tävlingarna live. I kväll är skidskyttarna (damerna) i gång med sprinten. Det blir spännade att se Helena Jonsson och de andra åkarna göra upp om medaljerna. Jag håller en slant på Helena. Men som vanligt är dopning åter aktuell, även i detta spel. Jag tycker att Olympiska kommittén är alldeles för flata med de som dopar sig. När bevisen är klara, avstängning på livstid är det enda som hjälper, om man ska få bort denna avart. All tävlingsverksamhet ska ske på lika villkor. Jag tippar tre medaljer i skidskyttet.
Sture Grundberg

Det känns som avslaget i dag. Curlingtävlingen i går på Malåborg, hade jag förväntat mig att vi skille få en framskjuten placering i. Men det går inte alltid som man förväntar sig. Första matchen vi spelade gick snett, sen gick det inte att rätta till det. Vi spelade Rolfs minne, en curlingtävling som Malå HIF startade för att hedra Rolf, som på idén att spela med två spelare, fyra stenar och fyra omgångar i varja match. Det känns irriterande då man vet att vi kan bättre, både min medspelare Terttu Dalberg och jag. Jag vill först som sist säga, att ingen skugga ska falla över Terttu, hon spelar fantastiskt bra, men när hennes medspelare spelar som en kråka blir resultatet därefter.
Vi hade fin inramning av tävlingen. Kommunalrådet Arne Hellsten invigde tävlingen, och  Dick Lundström som är ansvarig för all mattcurling i Sverige, hade vi äran av att få ha som tävlingsansvarig. Men idag har solen skinat, det lättar upp sinnet eftersom vi inte har sett solen på flera veckor, så nu väntar vi bara på att få vistas ute så mycket som möjligt. Kylan har hellre inte varit särskilt påträngande i dag, så jag har gjort en liten utflykt i Guds fria natur.
I övrigt är det inte mycket som händer i Malå, sett ur min synvinkel, men man hör ju skvaller, om än det ena och det andra, så riktigt lungt är det nog inte alltid. Men det kanske går att skriva om vid nästa skrivtillfälle. Fortsätt och ha en bra dag.
Sture Grundberg

Ovanligt kallt denna vinter. December och Januaei har varit ovanligt kalla månader. V 2 & 3 2010 har varit riktigt bitande kalla. I synnerhet under v 3 när vi fick snöstormen över oss. Vi är inte vana vi denna vädertyp. Vi har under flera års tid haft vintrar som nästan varit vårlika i flera månader, för att när det ska börja våras  då kommer kylan. Inget är sig likt. Kan det bero på klimatförändringar. En del kloka är fast övertygade om att det är människan som är boven till klimatförändringen, medan andra kloka försöker bevisar motsatsen. Vi som inte är så kloka, vi får åka med på tåget och se var banan tar slut, om det blir evigt mörker där tåget stannar. Ingen kan svara entydigt. Men denna vinter är inget unicum. Jag minns första krigsåren i slutet på 30- talet och under- 40 talet. Särskilt 40 och 41, extremt kallt under flera veckor. Då såg man kvicksilvret ända ned mot -40 grader. Dessutom kalla hus, och en värmekälla, en järnspis som eldades så den var alldeles röd, men inget klagande över kylan. Vem man tyckte synd om var de som låg i bereskapstjänsgöring vid finska gränsen och vaktade landet mot ryssar och tyskar. Det kardades ull, spanns och stickades vantar och strumpor till våra tappra soldater så de skulle komma välbehållna hem en vacker dag. Folk levde förnöjsmma och oroades inte i onödan, var tid har sin plåga. 
Nu plågas folk över att Mona Sahlin har en alldeles för dyr handväska. Det passar inte att hon som tilltänkt statsminister, ska ha dyrare handväska än statsministerns hustru som är socialborgarråd för moderaterna i Stockholm, dessutom att hennes make, statsministern har ett arbandsur som kostar tjugotvåtusen kronor. Visst lever vi i en förunderlig värld, där både Mona och Filippa lika gärna kan ha en Konsumkasse för att bära puderdosan och nallen i. Jag blir rentutav sagt förbannad när vuxet folk bryr sig om skitsaker, visst vore det vettigare om de försökte att inte lägga sig i, men avundsjukan har inga gränser. Vi hörs!
Sture Grundberg  

Nu har vi fått snöstormen över oss. Sen i går kväll och tills nu, kl. 17.00 har vi fått femton cm. snö. Detta ska vi uppleva varje vinter, snöstorm i ett par dagar. Ingen vinter utan oväder. Vi var till Lycksele i går, fint väder, men ovädret visste vi om, så det vart ingen överraskning. Jag har bara som uppgift nu, håll rent med snö runt huset. Jag har världens bästa granne, Anders Nyström, han har sagt, dra snön ner på gatan, jag tar bort den, så uppträder en god granne. En vinter som jag minns som snörik var året 1967. I början på februari, en torsdag, började jag ploga, klev inte ur kläderna förrän lördag kväll. Det sista jag gjorde den snösvängen var att med traktorn skotta upp vägen till Kina, dem som bodde där hade varit isolerade i två dygn. Men alltid efter ett oväder kommer solen, så kommer att ske även denna gång. Hur det skulle kännas att bo på en plats där det aldrig snöade. En möjlighet är att sälja huset och flytta till ett land där det aldrig snöar, nej det är nog bäst att följa ordspråket,"skomkare bliv vid din läst". I morgon är det en ny dag, då tar vi bekymren som dyker upp då.
Vi hörs.
Sture Grundberg

Efter att under flera års tid flackat land och rike runt som anställd åt Skånska Cemenrgjuteriet (Skanska) ,sökte jag jobb åt Malå kommun. Vi hade nybyggt huset där vi fortfarande bor, barnen var små, en del ofödda, så jag tyckte det skulle vara skönt att få sova hemma varje natt. Jag visste redan innan jag sökte jobbet åt kommunen att förtjänsten skulle bli mindre, men med en duktig hustru skulle det säkert ordna sig. Två barn fick vi sedan jag började vara hemma, och så småningom fick även Birgit jobb så vi har klarat livhanken, men vi har fått vända slantarna  jämt för att det skulle gå ihop.
Då, när jag började åt kommunen, drev de allt i egen regi, allt underhåll av vägar och gator samt en hel del nybyggnationer av vatten och avlopp. Min första uppgift blev att sköta underhåll av hela det enskilda vägnätet som bestod av ca tjugofem mil. Att köra väghyvel och andra maskiner hade jag fått lära mig, så det vållade inga problem. Det blev en hel del tid över, så jag jobbade även åt företag som behövde arbete med hyvel. Det var justeringar för asfaltbeläggningar, det var underhåll av vägar åt skogsbolag både vinter som sommar. Så året 1972 gick jag en teknisk utbildning i Umeå, vilket medförde att jag började som arbetsledare, åt den då sammanslagna kommunen Malå- Norsjö. Jag jobbade i Norsjödelen under flera perioder, vilket gick väldigt bra. Jag tyckte vi hade bra samverkan, men malåborna, en del tyckte annorlunda. Vad som tog fart på delningen av kommunen där går väl meningarna isär, men jag hävdar att det var fotbollsladans byggande (i kommunens regi) i Norsjö som vart den utlösande faktorn. Mycket hann jag vara med om under tiden som kommunanställd, en den tråkigheter, jag har beskrivit i en tidigare blogg, vad jag ska berätta nu är en solskenshistoria. Jag fick larm om en familj som hade kronisk magsjuka, hade haft det under ett helt års tid. Familjen låg också under socialens åtagande. Min uppgift blev att undersöka deras vattenbrunn. Vi for dit med pump och stege för att pumpa brunnen tom. Brunnens cementringar hade en diameter på 800 mm, så utrymmet var inte stort. Sedan brunnen var tömd på vatten monterades stegen och jag klev ned till botten. Den synen som jag möttes av går inte att beskriva, men vi hinkade upp åtta hinkar med döda råttor, vattnet blev bra efter behandling, alla nöjda och glada, även magsjukan. Jag återkommer
Sture Grundberg
 

Jag bänkade mig framför TVapparaten måndag kväll för att avnjuta Idrottsgalan. Det brukar vara ett program som både är roligt, med många roliga inslag, men framförallt spännande att se vilka som får utmärkelserna. Men årets Idrottsgala hade ingenting av detta. Jag tycker det var ett enda larvande hit och dit. Bottenrekordet får Magnus Uggla, för den larvigaste Norgehistopria som framförts i TV. Hoppas att det blir bättre till ett annat år, och framförallt att de som aspirerar på priserna finns på plats. Jag skrev en kritisk insändare i fjol när när Chalotte Kalla vann Jerrinpriset. Hon besegrade visserligen finskan Virpi Kutiainen i Tour de Ski, och som slutkläm uppför Alpe Cermies i italienska Cavalese fick finskan se sig ordentligt frånåkt. Då tyckte jag att skytten Jonas Jakobsson, med sina sjutton olympiska guldmedaljer,och de senaste  medaljerna tagna vid de olympiska spelen i Peking borde ha fått priset, men Jonas Jakobsson är handikappad, och  handikappidrotten har aldrig haft så hög status att de skulle kunna tänka sig en handikappidrottare ens bli nominerad till Jerringpriset. Så är det och kommer att så förbli. 
Malå HIF sysslar med lite handikappidrott, med mattcurling som den mesta sporten. I fjolsommar började vi med boule, en ganska rolig sport, som inte kräver så mycket förkunskaper. Vi dristade oss till att delta i en del tävlingar, inte med så stora famgångar, men ur social synpunkt är det bra, att tävla mot varandra, utbyta erfarenheter och umgås. Ju äldre man blir, desto mer av social gemenskap, det tror jag alla äldre skriver under på.
Nuvarande ordförande i PRO, Göran Forsell har fått för sig att han ska skriva en ny roman, så därför har han trots ett år kvar av sitt mandat, sagt ifrån sig uppdraget som ordförande. Valberedningens ordförande ringde och frågade om jag kunde ta på mig uppdraget under 2010, vilket jag accepterade. det kommer säkert att bli ett spännande år, även som valår. Berättar mer senare.
Sture Grundberg   

Vad har vi förväntningar vi oss av år 2010. Som pensionär hade jag förväntat mig en bättre utveckling av pensionärernas levnadsstandard. Att vi skulle ha fått gehör från regeringen ang. deras orättvisa beskattning av pensionerna, mot bakgrund av alla protester som framkommit från alla pensionärsorganisationer, men alliansen är kallsinnig mot allt protesterande. Regeringen lånar miljarder för att sänka skatterna till de, som redan har fått förhöjda löner, det finns olika sätt att muta, ett sätt är bl a att låna pengar till skattesänkningar i tron att de kommer att vinna valet i höst. Många kommer att få sänkt levnadsstandard, det är heller inget som berör regeringen. Men pensionärerna har tröttnat på misshandeln, så vi kommer att göra klara förändringar till hösten, det vore helt bedrövligt om vi inte kunde åstadkomma detta. Själv mår jag utomdentligt bra. Ett knä som har spökat under hösten har stört, men på onsdag ska jag få en röntgen, då får jag veta vad det kan vara, tror inte felet är så allvarligt. I lördags var curlinggänget till Jörn och spelade en träningsmatch mot HIF Jörn, där vi lottat ihop oss med spelarna från deras förening. En rolig match. Själv spelade jag med Leif Lundberg, med en målsättning att vinna, tyvärr var det fler som tänkte likadant, så andra plats fick vi nöja oss med, förlust på sämre målkvot, så vi var nära. Min tanke med vinsten, om vi vunnit, det hade fått bli min födelsedagspresent, jag fyllde nämligen år denna dag. Däremot fick jag vara med om att uppvakta Didrik (barnbarnet) på hans elvaåriga födelse dag, dagen efter jag fyllt år, en underbar pojke med mycket humor, för övrigt har alla våra barnbarn  utvecklats mycket positivt. Att skriva blogg tar på krafterna, så nu är det dags att ta en liten siesta. Vi hörs.
Sture Grundberg

Det är roligt att skriva blogg. Förhoppningsvis är det någon som läser, men få kommenterar. Efter en av de kallaste veckor vi har haft på år och dag, så har vi nu fått en temperatur som ligger runt nollstrecket. Vintern kan vara föränderlig, det är väl det som är tjusningen med de fyra årstiderna. Ljuset blir allt mer och mer påtagligt, som i dag när vi haft klart väder är det fullt dagsljus till mot fyrasnåret. Solen har klivit upp helt över Elvabeget, vilket är som det ska vara den 11 januari.
Har varit och tiggt priser till curlingtävlingen vi ska ha den 6 februari. Det är ganska lätt med prisanskaffning, företagen är alltid givmilda, men det finns undantag, vilket också kan vara försåeligt. På lördag, på min födelsedag åker vi till Jörn för att curla mot jörnsborna, då har vi blandat ihop alla spelare, och gjort lottning om vilka som ska spela ihop. Hade samtal med min systerdotter, Katarina boende i Helsingborg häromkvällen, hon har aldrig upplevt så kall vinter som denna. Ner mot -20 grader kallt och 50 cm snö, men det är bra att de också får uppleva en vinter, där i Skåne kan den vara kort men intensiv.
Håkan och Margaretha var på besök igår. Jag blev uppvaktad med en födelsedagspresent i form av två bärbara telefoner som anknyter till ordinarie telefon, bekvämt att kunna ta telefon med sig då man ska se ett TV program. Jag håller också på att ladda inför mer skrivande, jag väntar tills jag fått mitt pensionsbesked, hur mycket min pension har raderats bort från årsskiftet. Då, om inte förr, måste jag få skriva av mig ilskan om regeringen Reinfeldts orättvisa pensionärspolitik. Vad som däremot gäller, är att mitt bundna elavtal med Skellefteå kraft gäller, oavsett hur mycket el jag än använder under den kalla vinterperioden
Dags att sluta. Vi hörs
Sture Grundberg

Nu har vi klivit över tröskeln till ett nytt decennium. Hur känns det? Ja skillnaden är väl inte så stor, man blir ett år äldre om allt fungerar, och som det känns nu så borde man få gå över tröskeln till ännu ett nytt år. Det känns också bra att jag har fått tillbaka min bloggsida, som jag tappade bort vid nyår, men blogg.se hjälpte mig att hitta igen den, också tack vare Wictoria. Vi har mycket att se fram emot under detta år. Hur mycket snö kommer att falla innan våren sätter in en motatack, kylan är i detta nu minus trettioen grader, och så har det varit under några dagar, myggfritt. Men höjpunkten under året blir ju valet den 19 september. Nu har vi fått alldeles nog av alliansen. Pensionärer, sjuka och arbetslösa ska bära kostnaden för skattesänkningarna, som de får de som redan har sitt på det torra. Vi har en regering, som trots massiva protester från pensionärsorganisationerna med tusentals namnunderskrifter, så lyssnar inte makthavarna. För min del är det ett inkomstbortfall på mellan 12 och 13 tusen kronor på årsbasis, som regeringsalliansen åstadkommit. Visst kan man se frm mot ett regeringsskifte.  Vi får ett segrerat samhälle med deras politik, klyftan mellan fattiga och rika bara växer. Vad en rödgrön regering kan åstadkomma vet vi inte än, men de lovar ett rättvisare samhälle, blir det så, är vi på rätt väg. Däremot tycker jag att den tilltänkta statsministern, Mona Sahlin inte inger så stort förtroende, men hon kanske avvaktar tiden till närmare valet innan hon börjar agera.
Det känns redan som att våren är på väg. Vi går mot ljuset, de mörka och kulna månaderna november och december känns redan långt borta, men tiden går fort, så helt plötsligt är vi tillbaka på ruta ett.
Nu har också nedräkningen för Vinter OS börjat, det brukar alltid vara sevärda sändningar, bara synd att det blir sena kvällar och nattuppsittning, men det går ju alltid att ha sovmorgon.
Vi hörs igen
Sture Grundberg 

Jag har med intresse följt mobbingfallet på en skola i södra länsdelemn. En elev som mobbats under hela sin skolgång, men som nu anmält detta till DO för utredning. Rektorn för skolan har uttryckt sin förtvivlan över det inträffat, som visste om att det pågick, men gjorde ingenting. Pojken är nu tjugo år, och har tidigare polisanmält händelserna, men utredningen har lagts ned. Varför är jag intresserad av ett enskilt mobbingfall. Jo därför att bli mobbad är det mest djävulska plågoris en människa kan utsättas för. I mitt fall skedde mobbingen under de tre sista åren på min arbetsplats, där chefen var den mest pådrivande. Alla visste om det, men ingen gör någonting. Ingen har modet att ställa sig upp och försvara den mobbade med risk för att bli utfryst. För min del började det med att jag hade synpunkter på  entreprenörens sätt att passa  sina arbetstider. Som arbetsledare tyckte jag mig ha den rätten, men entreprenören och min chef var av annan uppfattning. Tiden som följde efter denna händelse är  som ett enda svart bråddjup. Chefen tyckte väl det var för lindrigt straff att ge mig sparken, jag hade bara ett par år till pensioneringen, så därför började han mobba mig i stället. Jag kan och vill inte gå in på alla detaljer, men när vi hade revisionsförhandlingar om den lokala penningpotten, var jag inte medtagen på lönelistan. Han kunde gå runt till varenda anställd på våran kontorsavdelning och hälsa godmorgon, när han passerade min dörr vände han på huvudet så han slapp se mig. Man kan ju ställa frågan, vad är det för krafter som styr människor med så ont sinnelag. Att skolbarn blir mobbade av sina skolkamrater kan man förstå på bättre sätt, de förstår inte konskvenserna av vad de håller på med, men gamla människor. Det värsta är att det finns inget att ta tag i. Det känns genant att klaga, jag hade flera samtal med kommunalrådet, ingenting hände (för feg). Däremot fick jag en läkare som hjälpte mig över den svåraste tiden. En underbar hustru som stöttade, samt rädslan att inte få se mina barn växa upp och se deras utveckling. Dessa tre faktorer gör att jag sexton år efter denna mörka tid kan skriva ned dessa rader. Skolgrabben som mobbats under hela sin skoltid, kommer att klara sig, men han kommer att ha mardrömmar under många år framöver. Detta är vad mobbarna kan åstadkomma, att plåga folk.
Sture Grundberg    

Det tillåts numera att sätta upp övervakningskmeror överallt, där det befaras att obehöriga skall skaffa sig tillträde. Det är säkert ett bra sätt att få ljusskygga element att fundera över om det är mödan värt att utsätta sig för riskerna att åka fast. men å andra sidan, det går bra att camoflera sig för kamerorna, tjuven är mångsidig, och ligger alltid steget före spanarna. Satt i går kväll och såg programmet i TV om Berlinmurens fall. Där fanns inga övervakningskameror, utan i stället  fanns Stasi, Östtysklands fruktade underrättelseväsen. Där var angiveriet så påtagligt och förödande, att där gick ingen säker att inte bli angiven, det kunde vara son som angav sin fader eller broder, bara angivaren kunde skaffa sig egen fördel. Så fungerar det även i vårt samhälle, kan jag skaffa mig fördel på någons bekostnad, vem tackar mig om jag inte gör det. Många unga fick sätta livet till i sina försök att nå friheten i Västberlin. En mor intervjuades om sin artonårige son som försökte fly över muren till friheten, dagen förrän muren revs, som blev skjuten till döds, också som den siste som miste livet vid denna förhatliga barriär. Fortfarande år 2009, byggs murar av makthavare för att visa sin styrka och för att kuva människor. Israel som utestängt folk på Gasaremsan med sitt murbyggande, visar på grymheter som man inte trodde människor skulle förmå att göra i dessa så moderna och upplysta tider, maktens företrädare skyr inga medel, och har aldrig några betänkligheter. Vi människor, som räknas till Tellus intillegenta varelser, besitter så mycket ondska och maktbegär, att vi kommer själva att gräva denna jords undergång. Då kan det tyckas att några tusen övervaknings kameror är en spott i havet, men är man inte ljusskygg har man väl inget att frukta.
Sture Grundberg

Nu har "surverä" övergått till snöfall. Snöskottning är alltid bra motion,men det vore ju inte helt fel att ha snöslunga när snön börjar vräka ned, hoppas att denna vinterperiod blir lindrig. Jag minns året 1947, jag körde timmrer från en stämpling vid Gråberget, två mil hemifrån. Vi hade kocklag så mathållningen var det inget fel på, men kylan var hemsk. Vi körde två timmerlass om dagen ned på ett avlägge vid Gargåns källflöden. "Jårbocken". En kväll när det var dags att sova visade termometern -39 grader, vi bestämde är det under -40 grader i morgon bitti kan vi inte ta ut hästarna, det skulle vara för kallt. När vi ätit frukost visade termonetern -43 grader. Torsten tog seltygen från torkställningen och gick  till stallet, selade hästen och stack till skogs. Det var bara att följa efter, man ville inte visa sig sämre, så det var bara lasta ett lass timmer, köra de sex kilometrarna som körvägen var ned till avlägget, där var det garanterat - 50 grader, mycket kallt, men myggfritt. Kojan var det stora probvlemet. Vi gjorde vad vi kunde för att minska kylan inomhus med olika åtgärder. Man låg under dubbla fårskinnfällar, tänk vad skönt, men råkade man få sängkläderna mot väggen frös de fast. I den ålder man var fanns det egentligen inga motlut, allt gick så lekande lätt. Dagens skogsavverkare har det bekvämare, men inte säkert att deras arbetsplatser är särskilt bra sett ur trivselsynpunkt. Att sitta i en väl uppvärmd hytt har visat sig ha andra sjukframkallande konskvenser, som dåliga ryggar, smärtor i handleder osv. Men jag är glad att ha fått uppleva lite bistrare tider, när allt som skulle göras, gjordes med handkraft, man byggde upp kroppen fysiskt stark, som man kan med sig ända fram till ålderns höst.
Det finns mycket att minnas från yngre dagar, men det får jag berätta om nån annan gång.
Sture Grundberg

Efter en ganska lång period av surväder börjar vintern att komma allt närmare. Det har kommit lite "flister" i natt och idag, men ingenting som behöver skottas bort. Vi vet att vintern kommer, men den kunde vara bort till efter jul, en önskedröm. Sen var det svininfluensan, varför det namnet. Tog influensasprutan igår utan att ha känning av detta, en del har blivit sjuka så man måste inta ryggläge. Mår hur bra som helst. Krattade löv i går, det blev sista gången på detta årtal, men det kommer en vår, då får jag ta resten. Läste på Wictorias blogg att hon har inte bra i kistan, hoppas det är av övergående art, annars är det synd om henne om magen börjar krångla igen.
Jag blev väldigt irriterad när Folksam ändrade i grupplivförsäkringen för pensionärerna. Det är en grupp som alltid ska bära orättvisorna. Först regeringen med sin skattepolitik, och nu Folksam. VD Anders Sundströms årslön på 4,4 miljoner, där finns tyvärr inga marginaler till sänkning, men Folksam har förlorat en kund, jag kommer att byta försäkringsbolag, det känns inte bra, för jag har varit deras kund sedan jag tog min första försäkring för mer än sextio år sedan, hoppas bara att fler pensionärer följer i mina fotspår.
Det känns skönt att få skriva av sig ilskan när den pockar på, och den gjorde det när Folksam aviserade om förändringen. Ringde försäkringsbolaget och tyckte till, men de har gjort rätt, försäkringen bär inte sina egna kostnader, tro det den som vill. Får återkomma med ny blogg när ilskan tränger på
Sture Grundberg

Sommarens värme har vi nu definitivt lämnat bakom oss. Hösten med sitt färgsprakande lövverk har hamnat på marken, och det mesta är räfsat ihop och lagt på kompost. Vad har vi då att se fram emot, jo vinter. Visst har vintern mycket vackert att förmedla, kyla som biter i kinderna när man går ut, månljust som om det vore dagsljus, knarrande under skorna, och snöskottning. Kanske det sist nämnda inte är speciellt roligt, man skulle kanske trampa ihop all snö och vänta till vårsolen gör sitt. Nä, jag skottar nog hellre bort snön. Fast jag har ju skyfflat en hel del snö under årens lopp. Jag minns, jag var kanske tio elva år, plogbilen kom men kunde inte köra genom snödrivorna så hårt packad var drevsnön. För att få vägen plogad, så ställde hela byn upp med snöspadar och skyfflade bort de värsta drivorna, så plogbilen kunde komma fram. Drevsnön var så hårt packad att det var inga problem att gå på drivorna. Plogaren hette Folke Gabrielsson, han hade en liten Ford lastbil, som efter den tidens mått var nog ganska mycket köra med, men snön var hård och svårforcerad.  Vid Ferdinands sommarladugård körde han av vägen, nedför den södra sidan av vägen, där det var hög slänt. Hur skulle man få bilen på väg igen. Ingen traktor eller andra hjälpmedel. Men uppfinningsrikedomen var stor. Man skaffade kättingar och förankrade i Ferdinands sommarladugård, och sen med björnbindslen började man länk för länk att bogsera bilen uppför slänten. Jag var inte närvarande när bilen kom upp på vägen, för mamma hade kommit, arg som ett stucket bi och hämtat hem mig, klockan var mot tio elva snåret på kvällen. Jag hade som hemläxa nians multiplikations tabell, som straff för att jag inte kom hem i tid var jag tvungen att kunna tabellen innan jag fick sova. Men en spännande upplevelse jag fått vara med om. En sak vet jag med säkerhet. Multiplikations tabellen den fick vi lära oss, väck mig vilken tid som helst, får du rätt svar t o m tolvans tabell. Vad som också läras innantill var psalmverserna. Psalmverserna skulle också läsas upp med andakt, det var i regel efter morgonbönen som det skedde. Det kanske skulle återinföras i skolorna, psalmverser och multiplikationstabellerna, men dagens skolministrar har nog andra läromedel för att få ordning och reda i skolan. Mycket förändras över tid i vår värld. En del mycket bra, som tex datorn, utan den hade inte detta inlägg kommit till. Nu är klockan snart tio, bäst att släcka ned innan jag blir hemskickad, ingen nians multiplikationstabell, men däremot en skön säng.

Karlavagnen, som sänds på radio sen kvällstid är ett bra program. En kväll hade de som rubrik "Hjältar". För min del finns inga direkta hjältar, med några få undantag. En av dessa "hjältar" är min egen mor, samt mitt barnbarn Wictoria. Vi var sju barn, som många andra fattigt, men aldrig någonsin vi barn gick till sängs hungriga. Jag vet hon sa vid ett tillfälle, "det bästa jag vet är man kan dra tvättkläderna ner till sjön, göra upp eld under värmgrytan, och hugga hål på isen för att få tag på vatten, och skölja kläderna i öppet vatten". Pappa låg långa tider borta för att få ihop pengar till livets nödtorft, men man hörde aldrig ett enda klagomål om att det var dåligt. Mycket mer finns att berätta om föräldrarna, men det kanske inte är så värdefullt. Andra hjälten är Wictoria. Med den kroniska sjukdom hon drabbats av, och ändå med sitt glada humör och levnadsmod, kommer att skaffa sig ett yrke just inom sjukvården, det tycker jag är att vara "liten hjälte". Ingent att "tycka synd om sig själv", hör man från denna lilla "gumma", du är underbar. Till radioprogrammet. Hon som ledde programmet hade gjort en intervju med en syster till Raoul Wallenberg, han som räddade tusentals judar från gaskamrarna i Polen, och som sedermera fängslades och bortfördes av ryska säkerhetspolisen, någonstans, ingen vet vart, det är ingen som ingen som hittat honom, men en del persoliga ägodelar har kommit till han syster. När reportern tyckte att hennes broder var en hjälte svarade hon, "han var ingen hjälte, han var som människor borde vara". Tänk om alla hade den inställningen. Den inställningen har då åtminstone inte dagens regering, deras hjältar är de som har nog sen förut, för de ska gödas än mer på bekostnad av pensionärer, sjuka och arbetslösa.
Nu gäller det snart att få komma ned på Malån eller Stentjärn, få borra ett hål och släppned pirken, och få känna att det nappar, göra upp en eld och steka sig en bit fläsk, då kan man känna sig som "hjälte".

Det är första helgen i oktober, Guldstenen, en curlingtävling går av stapeln i Skellefteå. Detta är en curling som inte spelas på is, utan på en speciell matta och med andra sortes klot än dem man kan se då curling spelas på is. Detta är också en sport för handikappade, fysiskt likväl som de som har andra handikapp. det är också en sport som är sanktionerat av svenska handikappidrottsförbundet. I Malå har Malå HIF haft denna sport som den dominerande sport bland de som har olika handikapp, och med stor framgång. Tävlingen har SM status, så vi har åkt runt om i Sverige och tävlat, från Malmö i söder till Piteå i norr. Med både individuella och lag guld. Ingenting som uppmärksammats av vare sig kommunen eller andra media. Vi har åkt runt om i landet som ambassadörer, och talat både vitt och brett om vår vackra kommun, men gensvaret är magert, vi har inte ens lokal så vi kan utöva denna så hälsobefrämjande och sociala samvaro. Vi har under många år haft tillgång till gymnasikhallen, men av någon anledning fick vi "rött" kort, så då var det bara att sluta. Vi fick till sist lägga in två mattor i en terapilokal på sjukstugan, men den kommer nog att börja användas till de som har fått en fristad i den ombyggda delen av lokalerna "gul och blå". Då till helgens övningar. Ett gäng glada laxar tog sig till Skellefteå på lördagmorgon för att mäta sin krafter med andra, både individuellt och i lag, både tvåmanna och tremanna. Av Malås spelare gick i klass Ö Folke och Rolf till final, jag klarade inte kvalgränsen. Av damerna kom två på pallen, tvåa resp. trea. Söndag spelas lagspelen. där spelade Malå endast tvåmannalag. Då revancherade sig Malå från lördagens individuella spel med att belägga både Guld Silver och Bronsmedaljerna. Till Skellefteå hade kommit spelare från Skåne, Östergötland, Västernorrland och Västerbotten, så konkurrensen är knivskarp. Nästa stora kraftmätning blir i Hässleholm i April månad, då går SM v stapeln
Sture Grundberg

Hösten har kommit på allvar. I mitt senaste inlägg stod sommaren för dörren mes all dess fägring, nu har hösten kommit med alla dess sprakande färger som gör hösten så fantastikt vacker. Det hinner hända mycket under ett par sommarmånader. Både roliga och djupt tragiska. Våran kära Ingvar, som vi haft som granne sedan 1964, avled helt plötsligt den10 augusti på Sunderby sjukhus, efter ha insjuknat på Mohems camping, där han tillsammans med sin hustru skulle fira en semestervecka. Det roliga, ja det är mycket, men det bästa att vi fått vara friska och kunnat göra vad vi velat göra. Tänkt göra en resa till Värmland och Filipstad för att hälsa på min syster, men den blir inte av, varför vet jag inte riktigt, kanske rädslan av att köra bil så långt.
Dålig sommar har det varit vad beträffar skogsbären. Dåligt med hjortron, inga alls, mitt sök efter skogens guld slutade med hela fem bär, då gav jag upp. Blåbär, tja allt vad vi behövde liksom lingon. Nu är alla bär förpassade till frysenheterna, bara att plocka upp vid behov.
Alliansregeringen fortsätter att försämra för oss pensionärer. Löfte om förbättringar blev inte ens en tumme. Efter nyår ett par hundralappar mindre i lön, medan de som arbetar tjänar storkovan med regeringens skattepolitik. Regeringen lånar ytterligare tio miljarder till skattesänkningar, talet om människors lika värde finns inte i alliansregeringens vokabulär, det ordet finns kanske i den rödgröna alliansens ordlista ifall vi skulle få byta styrelseskick hösten 2010.
På söndag är det val till kyrkans ledamöter. Nu har diskussioner kommit igång om kyrkan ska styras med politiskt valda ledamöter.

Även jag kan bli besviken. Jag hade hoppats att Sveriges bidrag till melodifeativalen skulle ha fått bättre mottagande ute i Europa, men icke sa Nicke. Jag tycker det är en fantastisk artist, men icke de som dömer. Det var nog lika bra, hade hon vunnit har Sverige inte haft råd att arrangera nästa års melodifestival, tur att olje och broderlandet Norge får arrangera. Norge har inta bara skidåkare, nu kan de även stoltsera som Europas bästa land med de bästa kompositörerna och bästa artisten Grabben var duktig, men att vinna med dessa siffror är nog bara Noge som mäktar med. Polaren Hasse F och jag var till Åsele i går eftermiddag som inbjudna gäster på ett 60-års födelsedagskalas. Inte är det så klokt att köra Åsele tur och retur för att få äta en god middag, och stäppa några danssteg, men nöden har ingen lag. Det är inte dans på Malåborg förrän nästa fredag, man får inte tappa takten. Solen och värmen har kommit till oss idag. Hoppas det fortsätter för i morgon tänker jag börja med att måla om uthuset. Mål är inköpt, så det är bara att sätta igång Onsdag nästa vecka ska vi åldriga ungdomar vara till Umeå för att äta lunch på hotell Björken. Det blir väl att stanna på fler ställen, men de gamla måste släppas loss nån gång emellanåt.. Jag läste en dikt som en äldre man skrivit, sista versen lyder så här: Men jag tog en kurs i Data, där träffade jag Beata. Vi ska gifta oss på lördag klockan tre. Vi är skinntorra och magra men vi hoppas på Viagra, så att bröllopsnatten blir en succe. Man får aldrig ge upp hoppet.

Nu lever jag som en fri man.. Jag har lämnat sista uppdraget I PROs styrelser både föreningens, för ett par år sedan, samt distriktets styrelse. Mitt enda uppdrag är att i föreningen få pensionärerna att göra nån resa då och då. Det är inte lätt, för alla pensionärer, antingen är de rädda om sina slantar, eller också har dem helt enkelt inte råd och det ska man respektera. Det finns mycket annat som man kan göra, som att åka till Lse och träffa småpojka är alltid roligt. Ludwig brukar ibland vara riktigt på alerten och spela teater, det är uppskattat. Eller också ta ett parti på curlingmattorna vi har på sjukstugan. De övningarna gjorde att Malå HIF kan ståta som svenska mästare i lagspel från SM i Curling, som hölls i Skellefteå den 25-26 april. Tyvärr uppmärksammas inte detta, och allra minst av Malå kommun, som har utestängt oss från sporthallen där vi under många år har spelat tävlingar och tränat, men nu är vi portade. Nu har vi fått lägga in två mattor på sjukstugan i en terapilokal, men när ombyggnationerna är klara är vi helt utan lokal, tråkigt men sant. Men snart är det "Valborg", och vi ska sjunga in våren med alla de vackra vårsångerna, så vi glömmer curlingen för ett tag, och ägnar oss helt åt vårens och sommarens fägring. Vi undgår heller inte att drabbas av sorgliga rapporter, om hur unga människor rycks bort i trafikolyckor, vilket har inträffat under denna helg i Malå. Livet går vidare, men för de som berörs blir livet aldrig som förr, när deras älskade barn rycks bort, som kan tyckas, alldeles i onödan.K an det finnas nån mening i livet med denna tragik. Men jag tror att vi har ett visst mått av levnad, och när vi  når måttbandets slut, då ska vi inta en annan dimension, hur och när kan ingen berätta om. Dagen och stunden är en väl förborgad hemlighet. Det är väl det som är meningen med livet.