Födelsedag 2013-01-20

Jag har firat födelsedag, inte under pompa och stå,t utan så anonymt som möjligt. Jag gilaar inte kalas, då blir i första hand min hustru som ska stå i brächen, så då är det bäst som vi fick göra nu, vara hos Margaretha och Håkan. Där blev vi riktigt bortskämda. Jag fick en del mejl, bland annat från en skald som skaldade om födelsedagsfirande och ålderdom 
Varför skall man fira att blir gammal gaggig och grå,
Är det att ens hjärna har blivit murken och inte hinner inte med att förstå,
Är det för synen  har förlorat sin skärpa och ser inte din himmel blå,
Är det för kroppens leder med årens slit har blivit förstörda av artros,
Är det för handen du smekt med har blivit sandpappermjuk,
När du inser hur mycket oövertänkt du gjort,
Då undrar jag, VEM ÖPPNAR MIN SISTA PORT
Jag tycker denna dikt speglar livets alla skiftningar, därför är firandet av födelsedagar något som man kan avstå. När jag vaknade på min födelsedags morgon tänkte jag på min mor, som för åttiofem år sedan krystade fram denna unge, som så småningom fick namnet Sture. Hur klarade mor allt som hörde  till barnafödande då, om man ser till hur allt förändrats under dessa åttiofem år. Vi hade inget varmvatten, knappt kallt vatten, ingen tvättmaskin som skötte tvätten, tre ytterligare barn som pockade på uppmärksamhet, pappa borta på skogsarbete långt hemifrån, visst kan man ägna dessa mödrar en tanke, hur fick man allt detta att fungera.  Nu var inte min mamma ensam om att leva under sådana förhållanden. Ingen, åtminstone runt om där vi bodde levde under  några bättre  förhållanden. Men jag minns ingen som klagade, man skötte om sina djur, det var ju detta självhushållsleverne som räddade oss från att vara hungriga. Det var detta självhushåll som räddade oss under krigsåren i början på fyrtiotalet, när ransonering på mat trädde i kraft. Visserligen köptes väl inte så mycket, men mjöl, kaffe och socker producerades ju inte, salt var även en viktig produkt som måste inhandlas eftersom kyl och frys fanns inte, då blev saltet räddningen för förvaring av kött och fläsk. Vi levde olagligt, för egentligen skulle allt deklareras  som fanns i ladugården, men det tror jag myndigheterna inte var så noga med. Slaktades det en gris skulle det hushållet inte få ransoneringskort. Det var lite av en kuragömmalek på höstarna när det var slakttid.
Nu är födelsedagen över, nu är det bara att invänta nästa och nästa .............
Sture Grundberg

Januari 2013

Vi skriver ett nytt årtal, än så länge bara ett tomt ark. Vad har året 2012 gett oss för erfarenheter. För min del kan det tyckas att ingenting har hänt, men ser jag till hur mina kroppsliga och mentala status är, får jag vara mycket nöjd. Även min kära hustrus mentala och kroppsliga status kan sägas, att det finns inget att klaga på. Vi firade jul hos Claes och Erica tillsammans med deras två underbara pojkar. På julafton var också Håkans och Lars familjer i Lycksele, allt firades under gemytliga och lugna former. Uti i den stora vida världen krigas det. Det är tragiskt att ledartrojkorna i stora delar av världen inte kan enas. Förtryckarregimer låter inte medborgarna ha den frihet de önskar. Den arabiska våren har skördat många oskyldigas liv, men jag tror, att till slut kommer vi att få någorlunda frid på jorden. Ledarna måste till slut börja besinna sig, det får inte bli som i Syrien att de egna styrkorna dödar sitt eget folk.Men sett ur historiskt perspektiv, har det alltid förekommit ofred på jorden, mer eller mindre omfattande Vad har hänt i vårt eget land? Högerregeringen har inte åstadkommit särskilt mycket. Arbetslösheten har ökat, särskilt bland de unga. . Regeringen sänker skatten på olika sätt, bolagsskatten, halverad moms på restaurangmat osv, utan att fler kommer till arbete. Privatisering av apotek, likväl privatisering av bilprovning, har lett till, som det förutspåddes både dyrare och sämre service. Dessutom har jag liten tilltro till socialdemokraternas nya trojka. Än har de inte vågat, eller velat, slå an en ton som förespeglar framtidstro. Vintern har väl hitintills varit ungefär som det brukar vara, snö och kyla om vartannat, men trösten finns, vi går mot ljuset.
Sture Grundberg

RSS 2.0