sturegrundberg

Var det bättre förr, den frågan skulle jag vilja svara, både och. Det som var bättre förr var gemenskapen, hjälpsamheten människor emellan. Jag minns så väl från mina barn och ungdomsår hur vi inom byn hjälptes åt, isynnerhet höst och vår. Hösten när kornet skulle tröskas Hela byn gick ihop, all tröskning skedde med handkraft eftersom det inte fanns elsström som drog tröskmaskinen. Då fick vi som var små hålla rent framför tröskmaskinen från halm, samt bära in kärvar och lägga på bordt till han som skulle mata in halmen i tröskan. En av våra grannar var blind, så det var hans uppgift under de dagar tröskningen pågick att mat in halmen i tröskan. Det hände aldrig några incidenter, han hörde så väl när matningen blev för stor, för det var viktigt att det var hjämn fart på maskinen. Nästa fas i samarbetet var när nästa års ved skulle göras i ordning. Det fanns en som gjort om en gammal bil som dragare till en vedkap. Då kom nästa träff när byborna hjälptes åt att göra arbetet lättare. då skulle sockarna läggas på rullbänken, nån som skötte trissan,(kapningen) samt de som plockade bort klabbarna. Som jämförelse kan jag berätta. Jag hyrde vedplats på kommunens industriområde, där fanns många som lagade till ved. Jag tyckte, med tanke på mina unga år, om vi går ihop några stycken och köper oss en riktig vedutrustning, med kap klyv och transportband, inte så storsumma pengar på var och en, så skulle det underlätta för alla. Men så kom argumenten. Vem ska ta ansvaret, hur pssa ihop så vi inte krockar med varandra när den ska användas. Den mängd ved som tillagades utav var och en tar en dag, men på årets 365 dagar skulle det inte gå att anpassa tiderna så det inte blev krockar, så alla som var intresserad från början , utom jag, köpte var sin vedutrustning. Det bevisar, tycker jag, gemenskapen hjälpsamheten var bättre förr. Sen ska man komma ihåg att de ekonomiska förutsättningarna har förändrats. Vi har blivit mera egoistiska, jaget har fått för stor plats i våra medvetanden, klara dig själv och skit i andra har blivit parollen. Om någon äldre läser min blogg, kommentera gärna.
Sture Grundberg