Påsk 2012
Länge sadan jag skrev på bloggen, nu ska jag försöka återuppta skrivandet.
Påsk 2012. År 1945 firade jag påskhelgen i Malå för första gången. Jag hade huggit timmer hela vintern under vidriga förhållande. Otroligt djup snö denna vinter, och dåligt betalt, jag minns att min reskassa uppgick till tjugofem kronor. Med de pengarna betalade jag bussbiljett tur och retur feån Gargnäs till Malå, sen skulle detta också räcka till att kunna festa om, inträdesbiljetter till danserna. Resan från Johannesberg och till Gargnäs gjorde jag på cykel, på mycket dåligt plogad väg. Allt som hade med transporter att göra då, skedde med gengasdrivna fordon, men det fungerade, det fanns ju inget annat, i så fall med hässkjuts. Det var i slutet på andra världskriget, nånting som man inte tänkte på så mycket, men det var alltid närvarande med ransoneringar och ransoneringskort.
Tänk vad tiden förändrats på dessa sextiosju år. Både för en själv, men framförallt den tekniska utveckligen. Min egen förändring består ju mest i att jag under dessa år bildat familj, fått fyra barn och elva barnbarn. Men fortfarande minns jag denna min ungdomstid med glädje. Man såg framåt mot något okänt, som kändes mycket spännande, men framförallt att det skulle ge mig bröd för dagen. Man kanske var lite för företagsam. Utbildning kändes helt främmande eftersom det inte fanns pengar, varken hemifrån eller att man vågade försöka på annat sätt, men att gråta över spilld mjölk ger heller ingenting, sextiosju år efter mitt första besök i Malå. Jag vill nog påstå att jag levt ett bra liv, jag hittade en underbar kvinna som jag delat livet med, som gift snart i sextio år, det kan man glädjas över.
Påsken betyder ju också att våren är på antågande, just nu känns den inte närvarande, alldeles för kallt, men ljuset kommer allt närmare oss för varje dag, det är också något att se fram mot.
Sture Grundberg
Påsk 2012. År 1945 firade jag påskhelgen i Malå för första gången. Jag hade huggit timmer hela vintern under vidriga förhållande. Otroligt djup snö denna vinter, och dåligt betalt, jag minns att min reskassa uppgick till tjugofem kronor. Med de pengarna betalade jag bussbiljett tur och retur feån Gargnäs till Malå, sen skulle detta också räcka till att kunna festa om, inträdesbiljetter till danserna. Resan från Johannesberg och till Gargnäs gjorde jag på cykel, på mycket dåligt plogad väg. Allt som hade med transporter att göra då, skedde med gengasdrivna fordon, men det fungerade, det fanns ju inget annat, i så fall med hässkjuts. Det var i slutet på andra världskriget, nånting som man inte tänkte på så mycket, men det var alltid närvarande med ransoneringar och ransoneringskort.
Tänk vad tiden förändrats på dessa sextiosju år. Både för en själv, men framförallt den tekniska utveckligen. Min egen förändring består ju mest i att jag under dessa år bildat familj, fått fyra barn och elva barnbarn. Men fortfarande minns jag denna min ungdomstid med glädje. Man såg framåt mot något okänt, som kändes mycket spännande, men framförallt att det skulle ge mig bröd för dagen. Man kanske var lite för företagsam. Utbildning kändes helt främmande eftersom det inte fanns pengar, varken hemifrån eller att man vågade försöka på annat sätt, men att gråta över spilld mjölk ger heller ingenting, sextiosju år efter mitt första besök i Malå. Jag vill nog påstå att jag levt ett bra liv, jag hittade en underbar kvinna som jag delat livet med, som gift snart i sextio år, det kan man glädjas över.
Påsken betyder ju också att våren är på antågande, just nu känns den inte närvarande, alldeles för kallt, men ljuset kommer allt närmare oss för varje dag, det är också något att se fram mot.
Sture Grundberg
Kommentarer
Postat av: nenne
Det är kul attt läsa om det du skriver. Man är onekligen lite stolt att du har en blogg. har högläsni.g för pojkarnA. Dagens ungdom behöver få veta hur bra de har det. D kram Nenne
Trackback
