sturegrundberg

Karlavagnen, som sänds på radio sen kvällstid är ett bra program. En kväll hade de som rubrik "Hjältar". För min del finns inga direkta hjältar, med några få undantag. En av dessa "hjältar" är min egen mor, samt mitt barnbarn Wictoria. Vi var sju barn, som många andra fattigt, men aldrig någonsin vi barn gick till sängs hungriga. Jag vet hon sa vid ett tillfälle, "det bästa jag vet är man kan dra tvättkläderna ner till sjön, göra upp eld under värmgrytan, och hugga hål på isen för att få tag på vatten, och skölja kläderna i öppet vatten". Pappa låg långa tider borta för att få ihop pengar till livets nödtorft, men man hörde aldrig ett enda klagomål om att det var dåligt. Mycket mer finns att berätta om föräldrarna, men det kanske inte är så värdefullt. Andra hjälten är Wictoria. Med den kroniska sjukdom hon drabbats av, och ändå med sitt glada humör och levnadsmod, kommer att skaffa sig ett yrke just inom sjukvården, det tycker jag är att vara "liten hjälte". Ingent att "tycka synd om sig själv", hör man från denna lilla "gumma", du är underbar. Till radioprogrammet. Hon som ledde programmet hade gjort en intervju med en syster till Raoul Wallenberg, han som räddade tusentals judar från gaskamrarna i Polen, och som sedermera fängslades och bortfördes av ryska säkerhetspolisen, någonstans, ingen vet vart, det är ingen som ingen som hittat honom, men en del persoliga ägodelar har kommit till han syster. När reportern tyckte att hennes broder var en hjälte svarade hon, "han var ingen hjälte, han var som människor borde vara". Tänk om alla hade den inställningen. Den inställningen har då åtminstone inte dagens regering, deras hjältar är de som har nog sen förut, för de ska gödas än mer på bekostnad av pensionärer, sjuka och arbetslösa.
Nu gäller det snart att få komma ned på Malån eller Stentjärn, få borra ett hål och släppned pirken, och få känna att det nappar, göra upp en eld och steka sig en bit fläsk, då kan man känna sig som "hjälte".