sturegrundberg

Jag har med intresse följt mobbingfallet på en skola i södra länsdelemn. En elev som mobbats under hela sin skolgång, men som nu anmält detta till DO för utredning. Rektorn för skolan har uttryckt sin förtvivlan över det inträffat, som visste om att det pågick, men gjorde ingenting. Pojken är nu tjugo år, och har tidigare polisanmält händelserna, men utredningen har lagts ned. Varför är jag intresserad av ett enskilt mobbingfall. Jo därför att bli mobbad är det mest djävulska plågoris en människa kan utsättas för. I mitt fall skedde mobbingen under de tre sista åren på min arbetsplats, där chefen var den mest pådrivande. Alla visste om det, men ingen gör någonting. Ingen har modet att ställa sig upp och försvara den mobbade med risk för att bli utfryst. För min del började det med att jag hade synpunkter på  entreprenörens sätt att passa  sina arbetstider. Som arbetsledare tyckte jag mig ha den rätten, men entreprenören och min chef var av annan uppfattning. Tiden som följde efter denna händelse är  som ett enda svart bråddjup. Chefen tyckte väl det var för lindrigt straff att ge mig sparken, jag hade bara ett par år till pensioneringen, så därför började han mobba mig i stället. Jag kan och vill inte gå in på alla detaljer, men när vi hade revisionsförhandlingar om den lokala penningpotten, var jag inte medtagen på lönelistan. Han kunde gå runt till varenda anställd på våran kontorsavdelning och hälsa godmorgon, när han passerade min dörr vände han på huvudet så han slapp se mig. Man kan ju ställa frågan, vad är det för krafter som styr människor med så ont sinnelag. Att skolbarn blir mobbade av sina skolkamrater kan man förstå på bättre sätt, de förstår inte konskvenserna av vad de håller på med, men gamla människor. Det värsta är att det finns inget att ta tag i. Det känns genant att klaga, jag hade flera samtal med kommunalrådet, ingenting hände (för feg). Däremot fick jag en läkare som hjälpte mig över den svåraste tiden. En underbar hustru som stöttade, samt rädslan att inte få se mina barn växa upp och se deras utveckling. Dessa tre faktorer gör att jag sexton år efter denna mörka tid kan skriva ned dessa rader. Skolgrabben som mobbats under hela sin skoltid, kommer att klara sig, men han kommer att ha mardrömmar under många år framöver. Detta är vad mobbarna kan åstadkomma, att plåga folk.
Sture Grundberg    

Det tillåts numera att sätta upp övervakningskmeror överallt, där det befaras att obehöriga skall skaffa sig tillträde. Det är säkert ett bra sätt att få ljusskygga element att fundera över om det är mödan värt att utsätta sig för riskerna att åka fast. men å andra sidan, det går bra att camoflera sig för kamerorna, tjuven är mångsidig, och ligger alltid steget före spanarna. Satt i går kväll och såg programmet i TV om Berlinmurens fall. Där fanns inga övervakningskameror, utan i stället  fanns Stasi, Östtysklands fruktade underrättelseväsen. Där var angiveriet så påtagligt och förödande, att där gick ingen säker att inte bli angiven, det kunde vara son som angav sin fader eller broder, bara angivaren kunde skaffa sig egen fördel. Så fungerar det även i vårt samhälle, kan jag skaffa mig fördel på någons bekostnad, vem tackar mig om jag inte gör det. Många unga fick sätta livet till i sina försök att nå friheten i Västberlin. En mor intervjuades om sin artonårige son som försökte fly över muren till friheten, dagen förrän muren revs, som blev skjuten till döds, också som den siste som miste livet vid denna förhatliga barriär. Fortfarande år 2009, byggs murar av makthavare för att visa sin styrka och för att kuva människor. Israel som utestängt folk på Gasaremsan med sitt murbyggande, visar på grymheter som man inte trodde människor skulle förmå att göra i dessa så moderna och upplysta tider, maktens företrädare skyr inga medel, och har aldrig några betänkligheter. Vi människor, som räknas till Tellus intillegenta varelser, besitter så mycket ondska och maktbegär, att vi kommer själva att gräva denna jords undergång. Då kan det tyckas att några tusen övervaknings kameror är en spott i havet, men är man inte ljusskygg har man väl inget att frukta.
Sture Grundberg

Nu har "surverä" övergått till snöfall. Snöskottning är alltid bra motion,men det vore ju inte helt fel att ha snöslunga när snön börjar vräka ned, hoppas att denna vinterperiod blir lindrig. Jag minns året 1947, jag körde timmrer från en stämpling vid Gråberget, två mil hemifrån. Vi hade kocklag så mathållningen var det inget fel på, men kylan var hemsk. Vi körde två timmerlass om dagen ned på ett avlägge vid Gargåns källflöden. "Jårbocken". En kväll när det var dags att sova visade termometern -39 grader, vi bestämde är det under -40 grader i morgon bitti kan vi inte ta ut hästarna, det skulle vara för kallt. När vi ätit frukost visade termonetern -43 grader. Torsten tog seltygen från torkställningen och gick  till stallet, selade hästen och stack till skogs. Det var bara att följa efter, man ville inte visa sig sämre, så det var bara lasta ett lass timmer, köra de sex kilometrarna som körvägen var ned till avlägget, där var det garanterat - 50 grader, mycket kallt, men myggfritt. Kojan var det stora probvlemet. Vi gjorde vad vi kunde för att minska kylan inomhus med olika åtgärder. Man låg under dubbla fårskinnfällar, tänk vad skönt, men råkade man få sängkläderna mot väggen frös de fast. I den ålder man var fanns det egentligen inga motlut, allt gick så lekande lätt. Dagens skogsavverkare har det bekvämare, men inte säkert att deras arbetsplatser är särskilt bra sett ur trivselsynpunkt. Att sitta i en väl uppvärmd hytt har visat sig ha andra sjukframkallande konskvenser, som dåliga ryggar, smärtor i handleder osv. Men jag är glad att ha fått uppleva lite bistrare tider, när allt som skulle göras, gjordes med handkraft, man byggde upp kroppen fysiskt stark, som man kan med sig ända fram till ålderns höst.
Det finns mycket att minnas från yngre dagar, men det får jag berätta om nån annan gång.
Sture Grundberg

Efter en ganska lång period av surväder börjar vintern att komma allt närmare. Det har kommit lite "flister" i natt och idag, men ingenting som behöver skottas bort. Vi vet att vintern kommer, men den kunde vara bort till efter jul, en önskedröm. Sen var det svininfluensan, varför det namnet. Tog influensasprutan igår utan att ha känning av detta, en del har blivit sjuka så man måste inta ryggläge. Mår hur bra som helst. Krattade löv i går, det blev sista gången på detta årtal, men det kommer en vår, då får jag ta resten. Läste på Wictorias blogg att hon har inte bra i kistan, hoppas det är av övergående art, annars är det synd om henne om magen börjar krångla igen.
Jag blev väldigt irriterad när Folksam ändrade i grupplivförsäkringen för pensionärerna. Det är en grupp som alltid ska bära orättvisorna. Först regeringen med sin skattepolitik, och nu Folksam. VD Anders Sundströms årslön på 4,4 miljoner, där finns tyvärr inga marginaler till sänkning, men Folksam har förlorat en kund, jag kommer att byta försäkringsbolag, det känns inte bra, för jag har varit deras kund sedan jag tog min första försäkring för mer än sextio år sedan, hoppas bara att fler pensionärer följer i mina fotspår.
Det känns skönt att få skriva av sig ilskan när den pockar på, och den gjorde det när Folksam aviserade om förändringen. Ringde försäkringsbolaget och tyckte till, men de har gjort rätt, försäkringen bär inte sina egna kostnader, tro det den som vill. Får återkomma med ny blogg när ilskan tränger på
Sture Grundberg