sturegrundberg

Sä har vi genomlidit uttagningen till Eurovisionsslagertävlingen, om vilken låt  som ska representera Sverige i Moskva i maj månad. Jag sov långa stunder under framförandet av melodierna, men när melodi nummer elva ropades upp vaknade jag till ordentligt, för jag tyckte den melodin var bäst under uttagningarna. Jag skrev lite ironiskt i en tidigare blogg om Caroline af  Ugglas, men ju mer man lyssnade på den melodin framstod den som en klar kandidat till seger. Så kom juryns siffror, och glädjen var ju stor hos alla, men hos Måns Zelmerlöws team trodde man nog att segern var deras efter den röstningen, men så kom telefonrösterna. Hakan på Zelmerlöw föll ned på bröstet vid första utropet av röstsiffrorna, och ju fler siffror som kom fram ju längre bort från seger kom Måns Zelmerlöw. Snälla,snälla kom allt närmare seger, ända tills sista poängen av telefonrösterna kom fram, då kom Malena Ernman att framstå som segrare som årets vinnare av Melodifestivalen med låten La voix. Äntligen enligt mitt tycke rätt vinnare. Telefonrösterna, lika med svenska folket, har äntligen uppskattat en profisionell artist. Låten är enl. mitt tycke en melodi som borde gå hem ute i världen, och i synnerhet när den framförs av en artist som denna Malena Ernman, som  med en röst som är grundligt skolad, som klarar alla tonlägen, och som också framförs med en sångerskas hela aktouritet. Att sen Caroline af Ugglas tog en hedrande andraplats, endast elva poäng efter, visar att hennes sång hade en innebörd som rörde människorna. Hur det sedan går i Moskva återstår att se, men vi skickar rätt låt och rätt artist tävlingen. Hoppas bara att vi vid nästa års musikaliska jippo, som detta är, att SVT har någon annan person som håller i programtrådarna, det skulle åtminstone jag tycka vore bra.