sturegrundberg

Jag har i dag ringt min gode vän och barndomskamrat Allan Lidström som bor med fru i Söråker, Timrå kommun. Jag ville meddela att en av våran samtida ungdomskamrat, Erold Vestermark från Bockträsk har avlidit. Han var visserligen två år äldre, men under ungdomsåren när Bockträsk var som en nöjesmetropol, träffades och umgicks vi ofta. Erolds mamma Edit, var förresten den första lärare jag hade. Hon skulle lära mig läsa och skriva, och eftersom jag är vänsterhänt fick jag inte hålla pennan i vänster hand. Men det var svårt, men med slag över fingrarna med pekkäppen,så till slut hade hon besegrat min vänsterhänthet i skrivandet, och jag skrev med höger hand. En till sak som inte gick att göra med vänster hand var att bryna slåtterlien. Men det kom jag själv underfund med, så det var bara att använda höger hand, till slut gick det bra. I dagens skola ifrågasätts aldrig vilken hand man håller pennan med, har förresten ett barnbarn, Didrik, som är vänsterhänt och det vållar inga problem. Han har fått den genen av farfar, för han är den enda bland våra barn  fyra stycken, och barnbarn som är vänsterhänt, trots att vi har elva stycken.
Tänk vad tiderna  förändras. Jag började skolan 1934. Vi hade en så kallad B-skola, med inskrivning vartannat år. Jag skulle ha blivit åtta om man skulle ha följ regelverket, men för att få lämna skolan ett år tidigare när mina sex skolår var tillända fick man dispens för tidigare skolstart. Om det var bra eller dåligt kan jag inte bedöma, jag har ändå klarat mig rätt hyggligt genom livet. Nu känner jag en längtan efter att ha fått lära mig åtminstone engelska, men om jag har haft nog energi har jag kunnat lära mig det språket på äldre dar, så jag kan nog bara anklaga mig själv. Lördagkväll, Birgit och jag ska se en film på TV