sturegrundberg

Idrottsgalan, då Sveriges idrottare samlas för att ta emot, och prisas för de prestationer idrottare på hög nivå åstadkommit under föregående år. Idrottsgalan är även en samlingspunkt för både före detta idrottare, men även för folk som vill synas i vimlet när så kraftigt media som televisionen är på plats. Det är många idrottare som belönas, och skall belönas för sina prestationer, men den största belöningen får ju den som hedras med priset som Svenska folket röstar fram, Jerringpriset. Att detta pris skulle tillfalla Charlotte Kalla vart ingen överraskning. För hennes bedrift under Tour de ski kan ingen ifrågasätta. Att dels starta så pass långt efter i sista delmomentet av hela tävlingen som hon gjorde, och ändå passera mållinjen först högt upp på slalombacken Alpe Cermis är en prestation. Jag ringde nio samtal och röstade, inte på Kalla utan på skytten Jonas Jakobsson. Jag tycker hans prestation är lika häpnadsväckande. Han startade sista omgången frigevär med nio poäng efter värsta konkurrent, och enl. expertis skall det underläget inte gå ta igen, han gjorde det och vann. Det var hans sjutonde guldmedalj i Olympiska sammanhang, men det värderas av svenska folket mindre än Kallas prestation att slå finskan Virpi Kuitiunen upp mot toppen av Alpe Cermis i italienska Cavalese. Det är heller inget förvånande att handikappade inte får den uppmärksamhet de förtjänar, trots att deras prestationer kan vara nog så häpnadsväckande. En handikappad kommer aldrig att få det finaste av alla priser, Jeriininpriset, så länge handikappidrotten inte får bättre stöd av stat, kommuner och sponsorer, samt större uppmärksamhet av media. Sjutton olympiska guldmedaljer har ingen status så länge en handikappad erövrar den