sturegrundberg

Det är många människor som skriver om, och uttrycker sig i olika frågor i insändare. Vi har ju den förmånen i detta land, att få uttrycka oss både i tal och skrift, så länge vi håller oss inom det tillåtna. Jag brukar skriva insändare om vad jag tycker som är orättvisor, och där är regeringen ofta i mitt kikarsikte. Jag har också modet att sätta  mitt namn under det jag skriver. Den som inte vågar göra det, tycker jag inte ska ödsla energi på att skriva insändare, eller svara på insändare. Jag har en "polare" som skriver brev, stoppade i kuvert och betalar porto, för att rikta kritik på det jag skriver, men inget undertecknande, det tycker jag är gränsen på att vara feg.
Att nu som gammal gubbe börja med bloggskrivande tycker jag är roligt. Det ger mig dels övning att hantera tangentbordet, dels att öva på de grå cellerna. Att skriva gramatiskt riktigt tycker jag har mindre betydelse, för jag har aldrig kunnat lära mig satsuppbyggnader, sätta ut skiljetecken, men jag skriver ändå.
Jag ringde häromdagen och grattade mitt barnbarn Erik på födelsedagen, han som gått i skola i många år, till en civilingengörexamen, han skrattade över mitt bloggskrivande. Du är duktig morfar, jag vet inte hur man startar ett bloggskrivande, då kan man räta på ryggen och säga till sig själv, "du är nog inte så dum gamla gubbe", men ska sanningen fram så är det mitt barbarn Wictoria som har lärt mig  Roligt är också om någon kommenterar det jag skriver, det liksom ger lite glöd åt skrivandet. En kurs i att lära sig engelska vore inte helt fel, men har jag klarat mig hitintills på en blandning av malåbondska och sorselemåle, får jag väl fortsätta med det.
Ha en bra dag, och sov gott, klockan är 19,30