sturegrundberg

Hur firade man Valborg förr om åren. Jag minns valborgsmässoafton år 1948, alltså för 61 år sedan. Jag jobbade i Holmfors med att hjälpa Ville Jonsson med grundgrävning till hans nya hus. Jag gjorde det medan jag väntade på att få börja i flottningrn som jag blivit lovad. Då var det bara att ta tillvara på de arbetstillfällen som bjöds, och jag såg fram mot att få vara med i flottning i en stor älv. Förut var det Verbobäcken som varit mina flottningsäventyr. Att jag sen i Vindelälvens strida strömmar skulle få dela arbetsdag med en flottare som gick under namnet Vindelälvens skräck, (Ferdinand Bäckström)  var bara det en upplevelse värt att minnas. Där fanns ingenting som hette att det skulle vara farligt i de strida forsarna, arbetet skulle utföras oavsett om det gick eller inte. Dynamiten fick vi ta till hjälp om inget annat hjälpte. Men jag trivdes som fisken i vattnet, det var spännande många gånger att med livet som insats ta sig an brötarna i forsarna. Ferdinand var ju den som bestämde i båtlaget, som bestod förutom av Ferdinand och jag även stävaren, som för övrigt hette Tage Lindberg. När jag "mönstrade" på båten hos Ferdinand hade han tänkt, "du ska vekligen duga till mycket", han erkände vid ett senare tillfälle att han misstagit sig. Men nu tillbaka till valborgsmässoaftonen. Jag cykla till Gargnäs, var på majbrasa tillsammans med andra ungdomar, vi sjöng vårsånger och hade en mycket mysig Valborgsmäss. Ingen sprit förekom, den nymodigheten har kommit på senare år, på många håll med förödande konsekvenser tillsammans med smällare. Jag har sen denna Valborgsmäss varit med och sjungit in våren många gånger, bland annat 1988, sjöng Malå Kyrkokör som jag sjungit med i 27 år, in våren på Svenska Ambasaden i Moskva. Det är nog den största upplevelsen som vårsångare hitintills i livet, samt dessutom att som ordförande för kyrkokören få tacka för inbjudan till ambassaden, som även inbjudit Finlands, och Norges ambassader.