Hemvändardag 2010-07-11
Egentligen borde jag inte använda ordet hemvändardag, men nån slags rubrik måste jag använda när jag varit till Karolinelund och träffat på personer som denna vackra sommardag har sökt sig till denna ort på kartan som heter Karolinelund. I Karolinelund är det bara två hushåll, men Malådalens byaförening, med säte i Karolinelund har byggt upp en föreningsverksamhet som är helt fantastisk. En mycket fin byastuga, anordnat rastplatser på flera ställen utmed skoterleder och fiskevatten. De har skrivit en bok om Malådalens befolkning, dess strävanden och glädjeämnen, med och motgångar. Man har försökt ta tillvara berättelserna från olika epoker i Malådalens historia, och få allt detta på pränt.
Vi åkte förbi en gammal polare, Folke From i Jakobslund, som jag inte träffar så ofta, det blev ett ömsesidigt glatt återseende. Jag träffade en riktig barndoms vän, Allan Lidström, numera boende i Söråker, dessa människor träffar man just på såna ställen där man anordnar hemvändardagar. Folke levde verkligen upp när vi fått sätta oss ned och bli riktigt nostalgiska vid berättelserna från forna tider. Jag träffade Mikael Wikström, numera bosatt i Stockholm, men som en gång i tiden arbetade på min avdelning under den kommunala eran.
Byaföreningen hade ordnat med lite tävlingsverksamhet i olika former, allt för att gästerna skulle trivas. Där grillades, där kokades kaffe, så gästerna fick allt till livets nödtorft. Vart annat år anordnas spelmansstämma, så nästa år blir det musik för hela slanten.
Det var länge sen jag skrev på min blogg, men kanske inspiration kommer tillbaka efter en tripp som idag.
Sture Grundberg
Vi åkte förbi en gammal polare, Folke From i Jakobslund, som jag inte träffar så ofta, det blev ett ömsesidigt glatt återseende. Jag träffade en riktig barndoms vän, Allan Lidström, numera boende i Söråker, dessa människor träffar man just på såna ställen där man anordnar hemvändardagar. Folke levde verkligen upp när vi fått sätta oss ned och bli riktigt nostalgiska vid berättelserna från forna tider. Jag träffade Mikael Wikström, numera bosatt i Stockholm, men som en gång i tiden arbetade på min avdelning under den kommunala eran.
Byaföreningen hade ordnat med lite tävlingsverksamhet i olika former, allt för att gästerna skulle trivas. Där grillades, där kokades kaffe, så gästerna fick allt till livets nödtorft. Vart annat år anordnas spelmansstämma, så nästa år blir det musik för hela slanten.
Det var länge sen jag skrev på min blogg, men kanske inspiration kommer tillbaka efter en tripp som idag.
Sture Grundberg
